De första dagarna i Dublin

Jag uppdaterar inte bloggen jätteofta. Men efter ett första besök på Irland på tio år är det definitivt värt en uppdatering! Detta var fjärde gången jag var på Irland. Varav den ena gången var under min aupair-period på ett par månader. Vilket också var när jag startade bloggen! Så många jubileum här. Bloggen har däremot levt i snart 12 år. Alla gånger, förutom månaderna i Wexford har mitt ressällskap varit Elise. Och ja, det kändes ju precis som förra gången vi var ute och reste tillsammans trots att det var tio år sen.

Vi inledde förstås med middag på Eddies, där kände vi oss hemma och sen var vi igång ordentligt. Den här gången blev det dock ingen jätteefterrätt.

Vårt hotell såg ut såhär. Kan ha en av de bästa “house rules” jag läst. Till exempel så exploderar tydligen hårfönen om du tar med den genom ytterdörren.

Vår utsikt såg ut såhär. Inte fy skam ändå. Vi bodde lite mindre centralt den här gången. Det var fullt möjligt att promenera in till “nålen”, tog ca en halvtimme. Men Luas (spårvagnen) låg bara en kort bit från hotellet och tog ca 10 min.

Dagen efter tyckte vi det var läge för nästa återseende. Nämligen Guinness-bryggeriet. Vi promenerade dit från centrum och gick förbi St Patrick’s cathedral.

Av alla återseenden var nog Guinnessbryggeriet det som var sig minst likt. I alla fall på utsidan. Förra gången vi var där var för 12 år sen och då var det en ganska enkelt museum. Nu däremot var det saker som hände på varje våningsplan och det var väldigt renoverat. Det enda som var sig likt var vattenfallet, väggen med flaskor och toppbaren. Ja och utsidan förstås. Förra gången vi var där snålade vi och gick in på familjebiljett tillsammans med Elises mamma och moster, vilket straffade sig så småningom. När vi kom upp till toppbaren stod vi med varsin barnbiljett och fick bara dricka cola. Den här gången ljög vi inte om vår ålder, betalade fullpris och fick vår guinnessöl. Detta blev vår lunch den dagen.

Efter en promenad tillbaka satte vi oss i solen vid Trinity collage och värmde oss lite. Nån av kvällarna hängde vi lite vid Temple bar, men där är det knappt lönt att fota.

För att undvika scrolla i evighet blir det här två inlägg istället. Så nästa kommer om någon dag.

Vår inte så zero waste resa 

Nu har vi kommit hem från Italien. Först var vi några dagar i Rom, sen i en by ganska nära amalfikusten. Nu satsade vi inte på att göra resan helt zero waste. Vi lever ju inte ens så hemma. Men tänkte ändå på att ta med oss egna vattenflaskor och några extra tygpåsar när vi rör oss på stan om vi skulle behöva köpa något. Men det är sjukt svårt. Hela tiden får vi engångsbestick. Ofta även packade  en liten påse med servett i. Ketchup och majonnäs i småpåsar. Sen är det förstås dricka i burkar och flaskor och glass i bägare och i plastpåse.

På hotellet i Rom blev vi serverade frukost. Smör, ost, yoghurt och marmelad var i paket.

På Zazie var allt supergott och veganskt. Men tyvärr serverades allt förpackat. Mest i plast.

Royal art cafe Roma tänker inte så mycket på miljön. De hade dock tallrikar som såg ut som lastpallar i miniatyr. Det var lite kul.

På strandhaket var det plasttallrikar och plastbestick i plastpåse som gällde.

Hemma har jag lite bättre koll på hur maten serveras på olika stället. Jag kan till exempel välja bort snabbmat och caféer där jag vet att maten ofta kommer i något slags paket. Och istället välja riktiga restauranger där jag vet att maten kommer förpackningsfri.

Nu när vi bodde i eget hus var det lättare att styra lite mer. Vi åt frukost hemma och ibland både middag och lunch hemma.

Bästa matupplevelsen var l’Incartata som låg i byn där vi bodde, Calvanico. Allt de serverade kom från gården. Mjölk och ost från kor och getter, grönsaker från rabatterna och vin från vinrankorna. Vanligtvis blir jag megatäppt i näsan av rött vin. Men inte här. Här hemma ska jag testa naturvin och se om det fungerar bättre. Kanske är de nån av de mängder ämnen som tillsätts som jag inte tål i de “vanliga” vinerna.
En bra resa var det hur som helst. Får se om jag kanske gör ett inlägg om det.

Italienresan 

Nu är vi i Italien. Egentligen hade jag tänkt lägga upp ett längre inlägg med bilder men internet låter mig inte göra det. Så det blir bara en kort uppdatering om hur icke Zero waste det är här. Här i Calvanico där vi bor nu blir det lite Bättre än i Rom. Här kan vi laga mat själva. Men i Rom fick vi engångsgrejor hela tiden. Mer om det i ett senare inlägg. 

Kubaresan: Viñales del 3

Den här dagen tog jag inga bilder alls så alla bilder här är från Max mobil.   Först var Max och Sixten på promenad och Sixten fotade allt han såg. En hund.   En tupp.   En gris.   Skogen där det bodde en argsint hund som attackerade fordon som åkte förbi.   Max fotade Sixten.   Och gatan på väg mot där vi bodde.   Och en väldigt platt groda. 

Sen åkte vi till en grotta. Tydligen en ganska stor och mörk grotta där man fick klättra på berget i typ 20 min innan man kom till ingången. När vi hade klättrat typ fem min sa vi stopp och tack för oss. Sixten kunde inte gå där själv och bära honom hela tiden under en två timmar lång grottur på ojämn mark och pannlampa som enda ljus tyckte vi var lite opassande. Så vi vände och gick ber igen. Lite irriterade för att vi tyckte att de borde berättat för oss hur hela turen gick till. Som tur var fick vi våra pengar tillbaka. Sen åkte vi vidare till stranden. Judy sålde in den som Kubas bästa. Inte helt sant. Men den var helt okej. Max och Sixten byggde sandslott med andra barn och jag läste på stranden. När vi skulle äta mötte vi Max kompisar för tredje gången. De hade väntat på sin mat i en timme. Vi väntade nästan lika länge. Och när vi väl fick in den var det resans tråkigaste mat. Direkt efter maten åkte vi hem igen. Tog väldigt lång tid att åka. På världens sämsta vägar och chauffören plockade upp en annan kuban som verkade väldigt upprörd och pratade hela tiden. Hemma promenerade vi lite till och Sixten fick åka ännu mer karusell och sen åkte vi ut till restaurangen som Judy tipsat om.   Det var en ekologisk restaurang som odlade all sin mat själv. Tyvärr var det kolsvart när vi kom dit så vi såg inte den fina trädgården. Vi fick så mycket mat att servitören fick ställa det på bordet bredvid också. Det var väldigt mycket kött så minde goda saker för mig. Min mat smakade okej men var lite torr och tråkig. Det skulle nog kött till för att göra det riktigt gott.  Felvänd måne och stadsljus. 

Island

I juli var vi på Island. Först var jag där fem dagar med Max och Sixten och sen fem dagar med dansföreningen och då åkte Max och Sixten hem. Trots max 15 grader i juli var det det bästa stället jag varit på. Naturen och färgerna är helt fantastiska! Vi blev helt sålda efter att ha varit där de första fem dagarna och Max ville ju knappt åka hem. Jag och Emily var ju där 2008, men bara över en helg och bara i Reykjavik. Då var det tjockt med snö överallt. Nu kunde man se alla färgskiftningar på marken, rött, svart, blått, grönt. Vi tittade på gejsrar, vattenfall, Tingvellir och med föreningen fick jag dessutom se Landmannalaugar och en hästshow. Sixten var helt perfekt hela resan. Hängde snällt med i hyrbilen på alla utflykter, gnällde mycket lite, följde oss på gågatan i Reykjavik, åt hyfsat på restaurangerna och somnade tills lut trots att solen aldrig gick ner. De som säger att man inte kan åka till Island med en tvååring har förmodligen aldrig testat själv, för det går alldeles utmärkt. DSC00653
DSC00659


DSC00662 DSC00667
DSC00673
DSC00680
DSC00684
DSC00687
DSC00695
DSC00724
DSC00736
DSC00740
DSC00749
DSC00760
DSC00796

DSC00803DSC00816

DSC00836
DSC00838 DSC00877
DSC00908 2014-07-08 08.33.51
DSC01007
DSC01055 DSC01062DSC01070

DSC01146 DSC00959