Bland sjöodjur och vulkanfärgade berg

Förra fredagen packade vi våra väskor och drog till Skottland över helgen. Det blev ju lite olyckligt att resan blev just nu när vi är mitt uppe i flytten och allt. Men samtidigt blev det ett skönt avbrott från allt här hemma. Vi flög till Edinburgh, men spenderade ingen tid i staden utan hoppade in i vår hyrbil och körde direkt upp till Inverness.

Vi körde över broar, berg de finaste dalar man kan tänka sig.

I Inverness kunde man känna lukten av Nessie, eftersom floden River Ness rinner genom staden. Sixten var bergsäker på att han såg en skymt av sjöodjuret i floden.

En annan dag körde vi till en akvedukt och förundrades över hur mycket det ekade när vi stod under. Egentligen ville vi till Harry Potter-akvedukten, men hade inte tid till det. Nästa gång vi är i Skottland ska vi definitivt boka biljett på tåget!

När vi körde från Inverness mot Oban följde vi Loch Ness hela vägen. En perfekt utkiksplats över sjön fick vi från Urquhart castle. Byggd under 1200-talet.

Visste ni att trebuchet heter blida på svenska?

Alltså, detta gräs! Hur grönt kan det bli?

Här kunde vi komma hela vägen ner till vattnet. Känner med en pinne för säkerhets skull, så inte Nessie biter oss i fingrarna.

Nästa stopp var Glen Coe. Helt galet fint! Och som alltid, bilder gör aldrig något rättvisa.

Som en pytteliten skog med jättestora svamphus.

Känner på iskallt vatten i Oban. Vi kom aldrig ut på några av öarna man ser rakt fram. När vi hade tid över var vädret så ruggigt, att vi inte alls kände för att ge oss ut på vattnet.

En dag körde vi till Kilchurn castle som låg en timme från Oban. Som tur var kunde vi komma fram till slottet som ibland ligger på en ö om vattnet står högt.

Spegelblanka vatten och vulkanfärgade berg.

Vi var på väg till Finn Falkconry för att kolla på fåglar. Vad passar väl bättre för en Falkner. Det var falkar och hökar och ugglor.

Vi skulle vidare till restaurangen The Barn. Och på vägen hittade vi ett litet berg som vi besteg till Sixtens stora förtjusning. The Barn var definitivt en av höjdpunkterna på resan. Det råkade sig så att det satt en grupp och jammade folkmusik när vi kom in. Där fanns dessutom en öppen spis och några hundar som höll oss sällskap. Rakt igenom varmt!

På vägen tillbaka till Edinburgh stannade vi i Killin och kollade på Falls of Dochart. Mäktigt och fint.

Det var en helt fantastisk resa! Så värt det och hoppas att vi får komma dit snart igen! Allra helst vill jag dit på en ridresa, skulle gå bra med Island också om nån vill följa med… Och förresten, köra på fel sida av vägen gick ändå bra. Lite ovant, men jag har ju trots allt gjort det tidigare. Max var dock inte lika bekväm med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *