Tragedier

Man ska ju definitivt inte stå och läsa sånt här när man jobbar. Man blir så ledsen och gråtfärdig. Än så länge har jag inte förlorat någon så närstående och jag fasar för dagen då det händer, för jag tror inte man kan leva ett helt liv utan att förlora någon som står en väldigt nära. Om inte annat så är det än äldre släkting. Max har sagt att han inte vill tänka på hur jag reagerar när någon väldigt nära mig går bort. Jag har alltid gråtit ögonen ur mig när något av husdjuren har dött. Nej, usch och fy, vill inte ens tänka på det.

Bytar samtalsämne och berättar att jag tog foto på den fina frostiga gräsmattan på väg till jobb och lägger upp den när jag kommer hem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *