Ribban

När jag hade slutat idag stack jag och Max till Ribbans rastplats med Lilo och lät henne springa runt lite. Hon sprang stora cirklar med en hund och gick snällt hos oss resten av tiden, med undantag för vissa besök hos andra hundar. Men det är skönt, hon kommer alltid när man ropar på henne och jag blir nästan lite förvånad varje gång. Det känns som man har sjukt bra pli på sin hund. Å andra sidan är det mycket mer förlåtande på en stor hundrastplats där alla är i samma sits och ingen blir arg för att ens hund kommer stormande mot dem och stoppar nosen i skrevet på dem. Och framför allt finns det inga vägar att springa över och inga kaniner vågar sig dit för de vet att det är rena självmordet att bege sig dit. 

Det ser alltid lika härligt ut när hon rusar i världens cirklar och hon ser så himla glad ut, som att livet inte kan bli bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *