Små glyttar

Det är något smått fantastiskt när man får ett meddelande av en gammal dagiskompis som man inte har träffat sen dagistiden för typ 15 år sen. Och man blir lika förvånad över att folk minns en. Jag tror jag har väldigt bra långtidsminne för jag minns väldigt mycket från dagistiden och värderar min barndom ganska högt. Vare sig man har haft en bra eller dålig uppväxt så är det trots allt det som ligger som grund för hur man har blivit.

Även om jag inte har träffat den här dagiskompisen på så länge hade det varit otroligt kul att träffas. Jag vet inte hur mycket man skulle ha att prata om när samtalen om minnen från dagiset har tagit slut, men det kan det vara värt. Hon kom ihåg att jag hade en bror som hette Rasmus också. Jag mindes att hon hade en syster, men inte vad hon hette. “Ahaaa!”

Dagistiden var min bästa tid.

Små glyttar är vi allihopa…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *