Bland sjöodjur och vulkanfärgade berg

Förra fredagen packade vi våra väskor och drog till Skottland över helgen. Det blev ju lite olyckligt att resan blev just nu när vi är mitt uppe i flytten och allt. Men samtidigt blev det ett skönt avbrott från allt här hemma. Vi flög till Edinburgh, men spenderade ingen tid i staden utan hoppade in i vår hyrbil och körde direkt upp till Inverness.

Vi körde över broar, berg de finaste dalar man kan tänka sig.

I Inverness kunde man känna lukten av Nessie, eftersom floden River Ness rinner genom staden. Sixten var bergsäker på att han såg en skymt av sjöodjuret i floden.

En annan dag körde vi till en akvedukt och förundrades över hur mycket det ekade när vi stod under. Egentligen ville vi till Harry Potter-akvedukten, men hade inte tid till det. Nästa gång vi är i Skottland ska vi definitivt boka biljett på tåget!

När vi körde från Inverness mot Oban följde vi Loch Ness hela vägen. En perfekt utkiksplats över sjön fick vi från Urquhart castle. Byggd under 1200-talet.

Visste ni att trebuchet heter blida på svenska?

Alltså, detta gräs! Hur grönt kan det bli?

Här kunde vi komma hela vägen ner till vattnet. Känner med en pinne för säkerhets skull, så inte Nessie biter oss i fingrarna.

Nästa stopp var Glen Coe. Helt galet fint! Och som alltid, bilder gör aldrig något rättvisa.

Som en pytteliten skog med jättestora svamphus.

Känner på iskallt vatten i Oban. Vi kom aldrig ut på några av öarna man ser rakt fram. När vi hade tid över var vädret så ruggigt, att vi inte alls kände för att ge oss ut på vattnet.

En dag körde vi till Kilchurn castle som låg en timme från Oban. Som tur var kunde vi komma fram till slottet som ibland ligger på en ö om vattnet står högt.

Spegelblanka vatten och vulkanfärgade berg.

Vi var på väg till Finn Falkconry för att kolla på fåglar. Vad passar väl bättre för en Falkner. Det var falkar och hökar och ugglor.

Vi skulle vidare till restaurangen The Barn. Och på vägen hittade vi ett litet berg som vi besteg till Sixtens stora förtjusning. The Barn var definitivt en av höjdpunkterna på resan. Det råkade sig så att det satt en grupp och jammade folkmusik när vi kom in. Där fanns dessutom en öppen spis och några hundar som höll oss sällskap. Rakt igenom varmt!

På vägen tillbaka till Edinburgh stannade vi i Killin och kollade på Falls of Dochart. Mäktigt och fint.

Det var en helt fantastisk resa! Så värt det och hoppas att vi får komma dit snart igen! Allra helst vill jag dit på en ridresa, skulle gå bra med Island också om nån vill följa med… Och förresten, köra på fel sida av vägen gick ändå bra. Lite ovant, men jag har ju trots allt gjort det tidigare. Max var dock inte lika bekväm med det.

We got a city to love 

När jag kom hem till Malmö igen efter mina månader på Irland kände jag att jag aldrig mer ville lämna Malmö.

Varför Malmö är bästa staden:

Malmö luktar klorofyll från parkerna. Kryddor från Möllan. Nybakat från Pågens. Gödsel från åkrarna. Raps. Havet. Fuktigt och skog från Pildammsparken som är både inbjudande och skräckinjagande. Öl och matos från Malmöfestivalen. Hundmat från Norra Hamnen. Godisdoften från Malaco. Alla dofter förknippade med något. Barndom, fester, tacksamheten över att få bo som mest 10 min på cykel från allt detta.

Allt annat, som folk säger att Malmö är, är mest bara en dipp. Det är inte vad Malmö egentligen är.

Säg hej till nya bloggen!

Den senaste tiden har jag jobbat på en ny bloggsida. Max har hjälpt till en del och fixat sånt jag inte själv lyckats få rätt på. Än finns det en del att fixa på den för att få den precis så som jag vill. Men hittills ganska nöjd. Och egen domän och allt. Det känns bra. Gamla bloggen har såklart hängt med, till och med Words-bloggen från Irland. Så känn er fria att gräva i arkiven också.
Har ni bloglovin’ så gå gärna in där och följ mig! Eller för all del, skaffa ett konto!

Malmö Prideparad

Min tanke var att jag skulle ta upp fotandet med min systemkamera igen. Jag gjorde det ett tag. Men eftersom vi inte har någon dator är det lite krångligt att föra över bilderna. Det tar av peppen lite. Jag har i alla fall lite bilder från när vi gick i prideparaden med jobb (alltså snarare på kommunalt uppdrag). Bättre sent än aldrig. Eller hur är det nu?

För övrigt har jag lite planer på blogginlägg. Dels lite tankar om en vegansk livsstil och dels om återanvändbara kaffefilter. Arbetet för att minska vårt avfall går sakta men säkert framåt.

Konsten att bevara sommaren

I år hade jag tidig semester. Jag gick redan till midsommar och sen var jag ledig i fyra veckor. Fram till denna vecka har sommaren sugit! Grå, kall och regnig. Men nu! Varm och solig! Här kommer lite hur jag tänker att man får den bästa sommaren.

  1. Ta tidig semester. Då kommer man också tillbaka till jobb tidigare än alla andra och sommarlunken kan fortsätta ett par veckor till sen man börjat jobba. (Förutsatt att det fungerar med ens jobb förstås).
  2. Åk iväg någon stans direkt. Lämna allt och stick iväg! Då släpper man snabbare jobbtänket och alla måsten som hemma betyder. Man slipper också boka upp alla dagar för vänner och familj och kan bara göra sitt eget.
  3. Ta dagarna som de kommer. Boka in så lite som möjligt så de fina dagarna är öppna för strand och utehäng och de gråa är lediga för museebesök och filmmys inomhus.
  4. Gör så lite som möjligt när du kommer tillbaka till jobb (yepp, sorry kollegor). Men detta är fördelen med att komma tillbaka tidigt. Innan alla möten och projekt kommer igång igen. Flexa om du kan det. Jag har haft möjlighet att gå tidigare vissa dagar, när alla mail och måsteuppgifter är gjorda. Ta lite längre frukost. 
  5. Bada! Att bada blir ännu viktigare för mig när jobbet har kommit igång igen. Detta är nog mitt allra bästa tips. Varje fina dag bör spenderas i alla fall en liten stund på stranden. Ett morgondopp med fika, kanske lite lunch vid havet och passa på att ta ett dopp, ett snabbdopp efter jobbet, eller kanske lite strandhäng med grillning på kvällen.

Nu börjar det så smått trilla in lite fler kollegor efter semestern och farten börjar återgå till det vanliga igen. Men jag badar fortfarande och gör det förhoppningsvis in i september och lufsar fram så långsamt jag kan.

Mitt hår-En uppdatering 

Nu har det gått ungefär två månader sen jag gick tillbaka till no poo. Under den perioden har jag tvättat håret med schampo två gånger. Med lite mer än en månad emellan. Istället har jag tvättat antingen med bara vatten eller med ett fast såpnötstvål från Living Naturally. Än så länge känner jag att tvålen funkar himla bra för mitt hår. Det känns rent men blir inte ostyrigt som ett flimsy silkestyg. Jag kan fluffa upp det utan att använda en massa produkter! Jag har testat med lite rosmarinolja i hårbotten och kokosolja i topparna ibland. Luktar ju gott men har inte märkt någon större skillnad av de få gånger jag gjort det. Nu försöker jag borsta håret minst två gånger om dagen. Har en träkam och träborste som suger upp överflödigt fett och fördelar det jämt över håret. 
Nej, jag har inte tre armar. Den tredje tillhör Sixten, precis som spindelmannenwalkitalkin. 

Schampotvålen har jag köpt på Jordklok

Burgardejten

I fredags när jag och Max hade varit och kollat lägenhet på Möllan tänkte vi att vi skulle reka lite lunchställen. Vi hamnade på Casual Street Food på gatan bredvid. Oh my vad gott! Jag tog veggoburgare och så god milkshake. Bra som nytt kvartershak med andra ord. Kvällen bjöd på ösregn och kalas med mer god mat och fint sällskap. Det fick jag dock inga bilder på. 

Den perfekta väskan

Efter månader av suktan bestämde jag mig äntligen för att beställa väskan! Det är en svart Elle från Matt & Nat . Den är helt vegansk och gjord av 100% återanvända material. Dessutom ser de till att all tillverkning sker undra bra förhållanden. 

Sen att den är skitsnygg och den perfekta storleken är en annan sak. 

Eget smör

Igår blandade jag ihop eget smör. Både veganskt och zero waste. Receptet tog jag härifrån. Jag kommer dock ändra lite till nästa gång. Vår rapsolja är väldigt smakrik. Så jag kommer ta en annan med lite mindre smak. Sen ska jag luska lite för det stelnar inte riktigt. Men gott var det hur som helst. 

Vår inte så zero waste resa 

Nu har vi kommit hem från Italien. Först var vi några dagar i Rom, sen i en by ganska nära amalfikusten. Nu satsade vi inte på att göra resan helt zero waste. Vi lever ju inte ens så hemma. Men tänkte ändå på att ta med oss egna vattenflaskor och några extra tygpåsar när vi rör oss på stan om vi skulle behöva köpa något. Men det är sjukt svårt. Hela tiden får vi engångsbestick. Ofta även packade  en liten påse med servett i. Ketchup och majonnäs i småpåsar. Sen är det förstås dricka i burkar och flaskor och glass i bägare och i plastpåse.

På hotellet i Rom blev vi serverade frukost. Smör, ost, yoghurt och marmelad var i paket.

På Zazie var allt supergott och veganskt. Men tyvärr serverades allt förpackat. Mest i plast.

Royal art cafe Roma tänker inte så mycket på miljön. De hade dock tallrikar som såg ut som lastpallar i miniatyr. Det var lite kul.

På strandhaket var det plasttallrikar och plastbestick i plastpåse som gällde.

Hemma har jag lite bättre koll på hur maten serveras på olika stället. Jag kan till exempel välja bort snabbmat och caféer där jag vet att maten ofta kommer i något slags paket. Och istället välja riktiga restauranger där jag vet att maten kommer förpackningsfri.

Nu när vi bodde i eget hus var det lättare att styra lite mer. Vi åt frukost hemma och ibland både middag och lunch hemma.

Bästa matupplevelsen var l’Incartata som låg i byn där vi bodde, Calvanico. Allt de serverade kom från gården. Mjölk och ost från kor och getter, grönsaker från rabatterna och vin från vinrankorna. Vanligtvis blir jag megatäppt i näsan av rött vin. Men inte här. Här hemma ska jag testa naturvin och se om det fungerar bättre. Kanske är de nån av de mängder ämnen som tillsätts som jag inte tål i de ”vanliga” vinerna.
En bra resa var det hur som helst. Får se om jag kanske gör ett inlägg om det.